Hermods lyfts fram i UNESCO-studie om vidareutbildning för äldre 

Bakgrund till studien är den globala demografiska förändringen. Vi lever längre, arbetar längre och behöver därför också utbilda oss senare i livet. UNESCO:s uppdrag var att identifiera goda exempel på hur olika länder främjar så kallad re-skilling och up-skilling för personer över 50. 

– Utbildningssystemet är fortfarande i stor utsträckning utformat för yngre studenter. Men i takt med att pensionsåldern höjs, ökar också behovet av att utbilda sig mitt i livet. Det gäller att se vilka möjligheter som faktiskt finns för äldre att ställa om, berättar George. 

I det internationella perspektivet menar George att Sverige har något unikt: ett system med flera aktörer, där alla har lika tillgång till utbildning oavsett ålder. 

– Vi har ett system som inte särskiljer äldre studenter, vilket är bra ur ett jämlikhetsperspektiv. Samtidigt finns det en risk att vi missar målgruppens särskilda behov. Lärare upplever ofta att de inte är rustade att anpassa undervisningen för äldre studenter, säger han. 

Särskilt intressant i studien var Sveriges omställningsstudiestöd, som väckte UNESCO:s intresse. Det ekonomiska stödet anses för många vara avgörande för möjligheten att studera senare i livet, även om George lyfter att ett års stöd ofta upplevs som för kort tid. 

Att Hermods blev en del av studien var alltså ingen slump. Som en del i forskningsarbetet kartlade George Pavlidis hur svenska utbildningsanordnare kommunicerar kring möjligheter för äldre att studera. Genom sin research av tillgänglig information kunde han snabbt konstatera att få aktörer riktar sig tydligt till målgruppen. 

– Hermods var en av få som över huvud taget adresserade målgruppen. Det visar på en öppenhet och tillgänglighet som är värd att lyfta. De gör något bra utan att alltid veta om det själva, säger George Pavlidis. 

En annan aspekt som väckte hans intresse var Hermods flexibilitet i utbildningsformerna. Möjligheten att läsa både på distans och på plats upplevs som särskilt viktig för äldre studenter. Dessutom lyfter han fram praktikplatserna som ett konkret verktyg för att minska ålderism i arbetslivet, då många äldre möter hinder i rekryteringsprocessen på grund av sin ålder. 

Möjligheten att komma ut på praktik i två till sex månader kan enligt George bidra till att förändra arbetsgivares syn på äldre studenter och här ser han att Hermods kan spela en viktig roll framåt. 

I samband med studien intervjuades även äldre studenter vid Hermods. En av deltagarna beskrev att utbildningen hjälpte dem tillbaka till arbetslivet efter en längre tids arbetslöshet. 

– Flera menade att "det var dags” att plugga till yrken som har önskats för länge. Det handlar ofta om att byta bana, hitta nytt jobb eller formalisera tidigare kunskaper. För många var det avgörande att utbildningen var praktiskt inriktad och gick att läsa online, fortsätter George. 

George har redan lämnat in sin slutrapport till UNESCO, men ser det bara som början. Han hoppas att studien väcker fler samtal, inte minst bland utbildningsanordnare som Hermods. Enligt honom behövs en bredare dialog om hur utbildningssystemet kan möta äldre studenters behov – både i form av pedagogiska anpassningar och genom att skapa strukturer som gör det enklare att ställa om senare i livet. 

Bland de frågor han vill fördjupa sig i finns jämställdhet och integration. Han vill undersöka om vidareutbildning senare i livet är mer relevant för kvinnor än för män, hur karriärutvecklingen förändras i för-pensionsåldern, och hur språket och omställning fungerar för utrikesfödda som kommit till Sverige i vuxen ålder. 

Han ser också behov av fler reformer som skapar incitament för arbetsgivare att ta emot äldre studenter som praktikanter. Samtidigt menar han att utbildningsanordnare behöver bli bättre på att förstå vad äldre studenter behöver i undervisningen, något han upplever att Hermods är på god väg med genom sin flexibilitet och praktiska inriktning. 

– Jag hoppas att Hermods och andra aktörer fortsätter samla in data, ställer frågor och utforskar hur de kan främja kompetensförsörjning senare i livet. Det här är en framtidsfråga både för individen och för samhället, avslutar George Pavlidis.