AI-stöd för framtidens lärande

Att studera som vuxen kan innebära många utmaningar. För att möta behovet av ett verktyg som verkligen stärker lärandet började Hermods utveckla AI-assistenten Herman under hösten 2024. Målet var att skapa ett verktyg för vuxenstuderande som gör verklig skillnad i praktiken. Istället för att utgå från en teknisk lösning fick pedagogiken styra utvecklingen. Resultatet blev Herman, ett AI-stöd som hjälper elever att förstå sitt eget lärande och bli mer självständiga i sina studier.

– Forskningen är själva grunden för Herman. Vi startade med en teknisk lösning men märkte snabbt att det inte räckte. Vi ville skapa ett verktyg som inte bara svarar på frågor, utan också tränar eleven på rätt sätt. Därför tog vi in pedagogiska experter för att bygga upp en stabil bas, säger Mattias Jeppsson, projekt- och utvecklingsledare på Hermods. 

En av de experter som varit med sedan start är Anne Gloppestad, biträdande rektor på Hermods. Hon lyfter fram att arbetet handlat om att välja ut metoder som passar särskilt bra för vuxenstuderande på distans. I Herman finns därför tydliga spår av både metakognition och neurokognitiv forskning. 

– Många elever vet nog att det inte är bra att vänta till kvällen innan ett prov för att plugga, men vet inte varför. Herman är byggd för att också ge den kunskapen, att förklara varför vissa metoder fungerar bättre än andra. Vi har lagt in tekniker som tränar arbetsminnet, hjälper kunskap att flytta över till långtidsminnet och bygger förståelse för det egna lärandet. Det handlar inte bara om att ge svar, utan om att utmana eleven med frågor och följdfrågor så att lärandet blir en process, säger hon.

Att förstå sitt eget lärande är en nyckel för att bli mer självständig i studierna. Herman tränar därför eleverna i tre grundläggande färdigheter: att planera, att hålla i och genomföra samt att reflektera över resultatet. Mattias Jeppsson betonar att syftet också är att göra eleverna mer aktiva i sin egen lärprocess. Herman är därför utformad så att den inte ger färdiga svar, utan i stället leder eleven vidare i sitt tänkande. 

– Vi har instruerat Herman så att den inte släpper eleverna för snabbt, utan håller kvar de här frågorna genom samtalet. Det gör att eleven får öva på att tänka igenom vad som gick bra, vad som kan bli bättre och hur man kan justera nästa gång, förklarar Anne Gloppestad.

En återkommande fråga i diskussionen om AI i utbildning är hur lärarens roll påverkas. För Hermods har det varit självklart att Herman aldrig ska ersätta en lärare. Tvärtom är tanken att frigöra tid för de delar av undervisningen som kräver mänsklig närvaro.

– Herman är ett komplement, aldrig en ersättning. Lärarna är fortfarande vår viktigaste resurs. Herman kan stötta i det dagliga, men mötet med läraren är det som sätter in kunskapen i ett större sammanhang och gör den hållbar, säger Mattias Jeppsson.

– Relationer mellan människor kan inte ersättas av teknik. Men Herman kan hjälpa till i situationer där elever annars riskerar att fastna. Många av våra vuxenstuderande pluggar på kvällar eller helger när läraren inte är tillgänglig. Då kan Herman ge stöd i stunden. Det finns också en styrka i att relationen till Herman är neutral. Eleven kan ställa samma fråga flera gånger utan att känna sig dum, fyller Anne i. 

Lärarna har varit aktiva i utvecklingen av Herman genom att bidra med de frågor elever oftast behöver stöd kring, och nu när tjänsten är i drift spelar deras återkoppling en central roll i att förfina svaren. Samtidigt möter de en ny verklighet där slutprodukten inte längre kan stå i centrum, eftersom den snabbt kan skapas av AI. Undervisningen behöver därför i högre grad fokusera på processen, hur eleverna tänker, vilka val de gör och hur de reflekterar över fallgropar längs vägen. För att kunna möta det krävs att lärarna rustas med verktyg och kompetens som gör det möjligt att undervisa i hur AI används på ett genomtänkt och kritiskt sätt. 

Vad innebär då framtidens möte mellan AI och mänsklig pedagogik? Här finns inga färdiga svar, men både Mattias och Anne betonar vikten av balans. Mattias Jeppsson framhåller att utvecklingen rör sig mot ett samspel där AI tar vissa roller och läraren andra. Utmaningen ligger i att använda resurserna där de gör störst nytta.

Anne Gloppestad drar paralleller till tidigare tekniska språng. När miniräknaren introducerades fanns en oro för att människor skulle bli sämre på huvudräkning, och när boken blev allmän trodde vissa att vi inte längre skulle minnas på samma sätt. Båda farhågorna visade sig stämma till viss del då vi inte minns hela texter som förr och vi räknar inte i huvudet i samma utsträckning. Men ingenting förstördes. Med miniräknarens hjälp och med tryckta böcker förändrades snarare hur vi räknar, sprider kunskap och berättelser. Utmaningen i dag är därför inte att AI ska förstöra lärandet, utan att säkerställa att elever fortfarande tränar sitt arbets- och långtidsminne så att de behåller förmågan att reflektera och känna igen när något inte stämmer.

För Hermods handlar Herman i slutändan om kvalitet och långsiktighet. Det är inte en genväg till färdiga svar, utan ett verktyg för verkligt lärande.

– En teknisk lösning kan imponera kortsiktigt, men utan forskningen och pedagogiken blir det bara ytligt. Målet är att eleverna ska bli mer självständiga och själva äga sitt lärande. Vi ser inte Herman som en ersättning, utan som en möjlighet att ge fler elever rätt stöd. Men precis som allt med AI måste det användas med eftertanke. Varken elever eller lärare kan lämna över ansvaret helt, utan allt behöver ägas och tolkas av en människa, säger Mattias Jeppsson och Anne Gloppestad.